lindaseljar

Ja, då har det kommit till att vi ska summera gårdagens konsert!
Vilken dag det blev!

Vi började redan klockan 6 (på morgonen) med att allas mobiler ringde. Medly på hög nivå!
Upp och hoppa och äta frukost. Sen var det direkt iväg, då vi hade varit smarta och packat redan kvällen innan. Ibland kan vi vettni!
På vägen ner till Holmen så var det vinkleken som gällde (med andra ord, vi vinkade till alla som körde förbi). De flesta var trevliga och vinkade tillbaka till våran stora glädje.
När vi kom ner till Holmen så var det dags att lägga ut filten och börja med skylten. Vi bestämde att det skulle stå "Tillsammans 130ggr Bengtzing Idag" eftersom vi räknade ut att det blev ungefär det... Vi visste ju inte riktigt!
Våran vinklek fortsatte undertiden vi satt på marken och ritade, de flesta vinkade fortfarande tillbaka, mycket trevligt det! Ja, som vanligt skrev jag fel på skylten också (Emma då) det blev Bengtzign istället för Bengtzing. Efter 3 år kan man ju hoppas på att jag har lärt mig något, men nej jag skriver fortfarande fel.
När våran skylt var klar så hängde vi vackert upp den på ett staket där vi satt.

Efter ett tag så kom där en i en bil som sa att vi kunde gå in och sätta oss. Så det var precis vad vi gjorde. Allt packades ihop och vi gick in och satte oss på gräsmattan vid vattnet.
Där på kanten blev det till att vänta mera. Vi satt och lekte och töntade oss. Jennie och jag sprang iväg för att leta tårta. Men vi vågade inte ta. Vi är ju lite fega av oss (när det gäller vissa saker). Så Annika och Lina fick gå iväg och när dom kom tillbaka hade dom naturligtvis tårta och saft med sig. Det var lite kul de!
Så då gick Jennie och jag också iväg och hämtade.
Sedan blev det mer väntan och vi fotade en massa.

Vid 11 kom Ester och vi fick en boll att leka med, så då kastade vi boll en massa. Det var skojsat värre, jag lyckades även med att göra värsta glidtacklingen på gruset. Kanske inte det smartaste jag gjorde under dagen!
Klockan gick och så kom bilen, den älskade BILEN! Då menar vi inte Lindas, utan BANDETS! Dom är faktiskt riktigt mycket kärlek och jag (Emma) fick värsta super damprycken!
Bandet packade ur och alla utom Peter var där. Med andra ord så var det Frans, Andreas och Mårten (och Gabriel). Andreas kom och hälsade och vi blev glada.
Vid halv 12 så började dom soundchecka, sammtidigt så fick Annika för sig att hon skulle tejpa ihop mina fötter. Det var ju lyckat typ. Men jag sa inte nej, det var ju en kul och galen grej!
Efter typ killarna hade checkat så skulle systrarna K soundchecka, så började den ena sjunga på Jag ljuger så bra och hej å hå vad det blev liv på oss! När vi kom till refrängen så slutade dom sjunga medan vi fortsatte. Då fick vi en stor 70+ publik, vilket var najs värre. Typ INTE!

Jag (Jennie) fortsätter skriva lite..

Ja, det där med publiken. Vi satt allra längst fram vid scen, och alla andra (70+arna) satte sig typ 4 meter ifrån oss.
Vid 1, så kom  gamlingarnas favoriter. Men tyvärr så var ju Kalle Morelius sjuk, stor katastrof enligt dom.
Som tur var så var ju en i Östen med resten (!) där istället... Tjohi!
Det var lite pinsamt eftersom vi satt allra längst fram och var nära på att somna... Det hade ju kankse inte varit så lyckat...
Men iaf, när dom hade tråkat ut oss i en timme, så var det strax dags för systrarna K!
Som efter att dom hade sjöngt Lögnhals tidigare på dagen, blivit våra favoriter!
Det var vi, och alla småfolk, nästan alla var under 10. Utom vi då!
Men vi hade ju lovat att vi skulle sjunga med, och vi håll vårt löfte!
Dom började med Havet är djupt, och Emma var den enda av oss som kunde texten.
Dom fortsatte sen med, typ Pippi (Kom an kom an pirater), och sen under Karlsson på taket, när vi sjöng som mest, så kom Linda, Peter och Kristina (Linda+pojkvän+körtjej). Hahahahahaah, vaddå att vi skämde ut oss gärnet ?! 
Sista låten var upp och hoppa, ni skulle sett oss... "Upp och hoppa livet är schlager" Nanana...
Och Upp och hoppa avslutades med en typ rap-version av Lögnhals.
Vilket var väldigt uppskattat hos vissa...!

Ja, iaf så ställde vi oss upp, och flytttade alla grejer så nära scenkanten som möjligt för att få plats.
Johanna (min syster) och hennes kompis Ida kom och ställde sig med oss, även Simon kom.  Trevlans det.
Precis innan Linda började, så kom också Becka och Hanna (kompisar till  mig).

(Emma Fortsätter)

Konserten började och tjoho vad vi skrek!
Ska jag vara helt ärlig så har jag ALDRIG skrikit så högt (under en hel konsert då) som jag gjorde en lördagen! Det lät så högt från oss att Linda inte hörde sig själv, håååppsan liksom...
Det började med vårat *bapapappabapapdadadada* eller kanske var det bandet?
Linda började med Inga pojkar, sedan fortsatte det med Alla flickor och jag skojar inte med att man nästan var slut redan där! Sedan kom VS med "Kolla nu! Dom ska också dansa!", därefter kom Medan du sov och nu började det krisa med rösterna.
Det fortsatte med Jag ljuger så bra, där vi naturligtvis sjöng vackert vackert... Eller kanske inte?! Sedan var det då dags för Sanningen och nu var vi så gott som döda hela högen.
Efter Sanningen var det dags för Carrie, och nu nu var det dags att SKRIKA! Om vi säger så här, den är ju bland Lindafans omgjord till Linda, och det var precis vad vi skrek!
Det var så fruktansvärt sött!
Vi sjöng kanske inte så vackert, vem gör det liksom när man vrålar!?!
Det var nästan så man blev lite tårögd... (Klipp kommer längre ner så ni får se/höra den vackra sången) Efter Carrie (Linda) Så var det då dags för slut provet. Vet inte om jag hade någon röst alls kvar då, skulle inte tro att jag hade det liksom.
Det var i alla fall dags för Hur svårt kan det va? och Linda & Kristina skulle visa/hjälpa oss var vi skulle skrika (vi=publiken) så gör Linda den vanligan "Jag kan va varm, jag kan va kall, jag kan va allt du vill ha, hur svårt kan det va" och vi svarar naturligtvis med att vråla HUR SVÅRT KAN DET VA?! varav Kristina vänder sig om och går tillbaka till sitt stativ sammtidigt som hon säger "Dom behöver INGEN hjälp!", Linda vänder sig om och kollar på Kristina och säger "Inte dom här nä'! *pekar på oss* men dom har vi ju Drogat & Betalt'!" Varpå vi DÖR av skratt!
Sedan så sjungs Hur svårt kan det va vackert igenom och vi typ dog på allvar.
Min röst var obefintlig efter detta!
Vi lämnade snällt upp ett paket till Linda då jag typ "visste" att hon skulle sticka direkt. Då kom det också lite roliga kommentarer, men de hoppar vi över här.
Nu har jag väl skrivit de mesta som hände under konserten...

Vi lägger till bilder sen!

// Emma, Lina, Jennie & Annika = ELJArna <3